sNÖ
I går kväll snö täckt
tills igår de nakna träden.
Tre glansar skakar utanför ...
Och de känner till gatahundarna.
Jag hoppades inte ... Min Gud!
Det luktar som ett barn för mig.
Och vithet ... Och ensamhet ...
Och renlighet ... Och jag är trött på det.
För första gången, för första gången i många,
under mycket lång tid ...
En buske av små fåfänglighet,
en skit av meningslösa problem!
Jag ser det rippla av rök ...
Hur man hänger ett moln ...
Från stugan ... Andas mer ...
Mellan två skyskrapor.
Och jag skriver om kärlek ...
Och till och med se rolig ut.
Blir inte gammal ... Är du gammal ...
Ah, det blir gammalt och trött ...
Med begravda löv ...
Snön täcker det så vackert.
Men jag vet, våren kommer ...
och kommer att bevisa att hon lever.
Och TV-brumset ...
Från politisk debatt ...
Jordbävningar ... Krig ...
Våld ... Och överfall ...
Och varje dag ... Och varje natt ...
Påträngande ... Demisäsong.
Och det skiljer mig från mardrömmen
bara en fjärrkontroll ...
Och utanför snön ... Och min Gud!
Och barndom ... Det är så konstigt.
Och jag vet att det kommer att smälta ...
Och igen för att vara ständigt.
Och kärlek ... kommer att gråta igen ...
Och jag kommer att bjuda in hunden.
Och den tunna strömmen av rök ...
Stig upp till himlen ...
LÅNG JORDANSKA
